Jag hade gjort allt jag kunde, jag hade putsat min kärlek så jävla hårt och lagt de på ett silverfat. Jag hade gjort allt för att du skulle bli min de gjorde så jävla ont och veta att den jag älska mest inte tyckte jag räckte till. Så varför lät du mig hoppas, varför lät du mig tro på dina ord? Du visste hur de va hur jag kämpade, att prata med dig är för mig som att ge mig ut på okänt hav jag tappar kontrollen jag faller och du finns inte där. Du plockade isär mig som ingen annan har gjort och de räckte inte med en gång heller att ge mig så mycket falsk kärlek gör så jävla ont fortfarande. Jag fick inget svar så jag kan inte glömma och gå vidare, jag är vilsen i min värld ensam utan dig dina ord ekar i huvudet de kändes som jag stod på mount everest och fick en knuff i ryggen aldrig att jag kommer förlåta du tog min kärlek och jag kommer inte få tillbaka den, jag kommer aldrig kunna ge den kärleken till någon som jag gav till dig.

Avskriven nästan hade tagit 5 A4 sidor om jag skulle förklarat allt, ingen passande bild men ändå