Jag vet inte vad jag ska börja allting bubblar vill bara skriva av mig valfritt att läsa eller inte, mycket gnäll mycket gråt.
Vet inte vad jag har kvar du va inte hela min värld men du hade all min kärlek, jag gjorde allt för att få dig allt för du skulle se mig jag kämpade som en hund med sitt ben. Jag är så jävla kär inte i kärleken utan i dig, du är den vackraste människan jag vet. Ett år och jag kan inte glömma du finns där och när jag väl börjar skjuta undan kommer du tillbaka på ett försiktigt sätt. Du vet att jag inte kan säga nej, du vet hur jag känner. Varför va de mig du skulle utnyttja när de finns så många andra som inte var kär i dig som inte gjorde allt för dig. Jag förstår inte hur du kunde svika hur du kunde lämna mig efter allt. Alla dina ord alla dina sms alla din kramar och kyssar allting sitter kvar men jag vill inte tänka på de men de kommer, hur du kramade mig och sa att jag var vackrast i världen, hur du log åt mig sättet du rörde mig allting var så jävla underbart, var du tvungen att göra mig förälskad, var du tvungen att lämna, va du tvungen att ha. Jag vill ha ett svar men de kommer jag aldrig få, kanske den dagen då du inser vad du gjort, kanske den dagen då du blir lika sårad som jag. Jag ger snart upp allting känns så meningslöst var jag än är så ser jag dig. Kan inte vara på den platsen jag älskar mest för jag vet att du är där och jag vet att om jag ser där bryter jag ihopa. Jag vill säga förlåt men har inget att be om ursäkt för eller jo föresten förlåt att jag blev kär i dig, förlåt för att jag sa hur jag kände, förlåt för att jag finns, förlåt för att jag svarade, förlåt för att jag lät dig älska med mig, förlåt för att jag är överallt. Men ändå inte för denna gången är de du inte jag. Jag brukar tänka på att de var jag som gjorde de mot dig men de gör för ont, jag vill säga att jag älskar dig men min stolthet tar över. Jag vill slå dig jag vill skratta med dig jag vill bryta ihop i din famn, varför kan du inte bara se varför kan du inte bara veta varför kan du inte bara ge mig ett svar, varför sa du att jag var allt om jag inte räckte till, varför sa du allt de där bara för att, fan varför skulle de vara annorlunda andra gången, jag hatar mig själv för jag är svag för dig jag hatar mig själv att jag gick tillbaka kanske var de för du sa att du var rädd, att du inte ville såra mig för jag va de finaste du visste. Min tro är över jag vill bara bort härifrån men allting kretsar runt dig, där jag har hamnat finns du, du är överallt fast ingenstans, jag vet inte de är inte lätt att komma över, ingen kommer förstå hur jag kände ingen kommer förstå min lycka när du tog min hand. Du förstör mina dagar fast du inte vet, jag tänker på dig hela tiden jag har försökt allt har inte ditt nummer för jag vet vad jag hade gjort och jag vet att du älskar när du har makten när du vet vart du har mig. Jag orkar inte längre de är för mycket, att en människa som har sårat en så djupt kan ha en sån stor betydelse för en att den kan styra dig fast den inte gör något. Jag vet inte känner inte mig själv längre, har kommit i den svackan vi alla har när jag inte vet vad jag vill allting suger är glad att jag har så få fina vänner kvar som finns där i alla lägen.